Tom Pöysti: “Det måste finnas kontinuitet i det du gör”

Jul 2017 | Portrait

Året var 1985. Unga skådespelaren Tom Pöysti sålde allt han ägde för att köpa en ryggsäck, en sovsäck och ett tält och gav sig iväg för att söka en ny början. Idag är han en av Finlands populäraste föreläsare och har sitt eget företag Tom Pöysti Programs Oy.

Med skådespelarföräldrar var det ett enkelt val för Tom Pöysti att söka in till Teaterhögskolan efter studenten. Där kände han dock att han inte lärde sig någonting eller blev utmanad, men efter studierna började ändå jobben rulla in.

“Så råkade det sig att jag gjorde en raketframgång, som inte har att göra med att jag gjorde så hemskt bra ifrån mig, men jag blev hemskt berömd – och ännu värre populär.”

Tom kände sig försvarslös mot kändisskapet. Han började påverkas av allt det förde med sig och alla främmande människor han stötte på som trodde sig veta något om hans privata jag. Dessutom jobbade han hårt och ville göra klassiker och svåra pjäser, men eftersom han kunde sjunga fick han roller i musicals vilket han tyckte var ytligt och tråkigt. Tom började bli bitter och vantrivdes med sig själv. Han beskriver den här tiden som ett helvete som förde med sig många alkoholfyllda kvällar.

– Jag märkte att jag håller på att förstöra mig själv. Det var verkligen obehagligt, berättar Tom.

Till slut sade Tom upp sig och beslöt sig för att resa bort.

“Det var en idé att jag mer eller mindre skulle vandra jorden runt och hitta på någonting, en ny början. Och kanske i ett nytt klimat, kanske inte i Finland, men något annat ställe där jag inte skulle vara berömd.”

Resan började i Norge där Tom jobbade på ett fiskebruk, och resan fortsatte bl.a. till Shetlandsöarna.

– Det fanns någonting där som jag omedvetet hade sökt – där fanns vissa genuina värden. Alla var jämställda oberoende av kön eller ålder. Alla tittade varandra i ögonen, alla lekte med varandra, säger Tom.

Tom hamnade i Kuusamo efter att ha rest ”mer eller mindre jorden runt”. Han erbjöd sig som hisspojke på ett skidcentrum och det slutade med att han skolade personalen där. Han lärde personalen att ha roligt med sina kunder, och de blev efter det här snabbt populära och fick ett enastående rykte. Tom fortsatte med att skola personalen också på andra skidcentrum. Under dessa år lärde sig Tom mycket om personalpolitik, service och om hänsyn inom ekonomin. Han förklarar att han tycker illa om det opersonliga i service som bara har med vinst att göra.

“Jag tror mera på någonting som jag kallar för mjuka värden – det måste finnas en kontinuitet i vad du än gör.”

Tom menar att den här kontinuiteten ofta baserar sig på det att det finns en känsla som gör att människor vill åka tillbaka till en viss plats. Själv älskar han Rom och London och menar att det har mera med människorna där att göra än med städerna i sig. På dessa platser finns de mjuka värdena som han tycker håller på att falla i glömska här hos oss.

I och med sin erfarenhet med personalpolitik blev Tom en efterfrågad föreläsare och i slutet av 90-talet grundade han sin egen firma. Han föreläser bl.a. om värderingar, solidaritet och gemenskap. Tom brukar lyfta fram ett citat av Shakespeare: kärlek lever av att kärlek se. Citatet har att göra med att bli attraherad av ett sorts lugn eller en harmoni, förklarar han. På samma sätt som kärleken enligt citatet lever beskriver Tom att också hänsynslöshet, likgiltighet och hat gör: de får kraft av sig själva. Enligt Tom håller vi i Finland på att bli rädda för varandra istället för att attraheras av varandra, och gemenskapen håller på att försvinna. Den här gemenskapen känner han ändå själv av i Ekenäs där han bor.

– En av orsakerna till varför jag flyttade bort från Storhelsingfors är att om du sen går till posten, eller i en affär eller Alko så säger alla goddag. Då ger det den här kärlek lever av kärlek möjlighet: alla känner varandra till lust och leda och de vet ju hemskt mycket bättre hur det går för mig än vad jag själv gör, skojar Tom. Men det är en biprodukt jämfört med den trygghet av att det är trevligt att gå och simma för att alla säger hej, skrattar han, eller bryr sig om på ett trevligt sätt, berättar Tom.

Tom pratar också om att det i Finland finns en negativism och en slags seriös attityd utan humor. Det nyfikna sättet att se på livet har överskuggats av att människor inte har tid, och pengar har blivit det relevanta. Tom efterlyser det han kallar för att leka på allvar. Han tänker tillbaka på sin ungdom och beskriver begreppet:

“Det fanns en förmåga att kasta sig: ”jo, jo, vi måste göra det!” – och så gjorde vi det. Det var så vansinniga saker vi hittade på. Den hade med sig en nyfikenhet, den hade med sig en fantasivärld som var så fruktansvärt kreativ. “

Tom säger att leka på allvar provocerar på ett intressant sätt. Han uppmanar till att ställa frågor och vara nyfiken.

Jag tror nog att en av de största meningarna i livet är att ha glädjen av att lära sig. Förnya och ändra uppfattningar. Det är därför det där med att resa är så bra.

Resande ger en bättre världsbild och minskar fördomar säger Tom, och han tycker det alltid är en bra idé att fara och ”minska världen”. Han påminner att det finns så mycket att se och uppleva.

– Jag tror inte att det finns en så dyr resa som du inte skulle få mera tillbaka av, avslutar Tom.

Vi tror honom.